Uppsatsens ämne fokuserar på varför det finns så få kvinnliga graffitikonstnärer. Syftet med uppsatsen är undersöka vad det finns för mekanismer och strukturer som hindrar de kvinnliga konstnärerna att ta mer plats och synas inom denna subkultur, samt att belysa deras egna erfarenheter inom konstscenen. Det empiriska materialet består av två intervjuer med två kvinnliga graffitikonstnärer, Yuki och Psykos.  Det teoretiska perspektivet som använts i uppsatsen grundar sig på Linda Nochlin text Why Have There Been No Great Women Artists? Samt Beverley Skegges feministiska tolkning av Bourdieus klassteori, där han urskiljer fyra typer av kapital - ekonomiskt, kulturellt, socialt och symboliskt. Dispositionen består av tre kapitel, där de två första behandlar och analyserar informationen från de genomförda intervjuerna, för att sedan mynna ut i en diskussion och sammanfattning.

Resultatet visar på hur graffitiscenen är extremt mansdominerad och hur dessa män i sin tur på många olika sätt marginaliserar sina kvinnliga kollegor. De kvinnliga konstnärerna får ständigt kämpa mot stereotypa roller, då spelreglerna för dem hela tiden förändras, vilket i sin tur gör det väldigt svårt för dem att uppnå samma respekt och status inom scenen. De kvinnliga konstnärerna beskrivs som toy, målare med lite erfarenhet och med ett begränsat kulturellt kapital, oavsett om de är skickliga eller ej. Medan männen mycket lättare kan uppnå rollen som king, med andra ord en målare med stor erfarenhet och kulturellt kapital.

Sökord: Graffiti, Konst, Kvinnliga Graffitikonstnärer, TTP, Genus, Kön, Bourdieu, Nochlin.