Denna uppsats undersöker med hjälp av en semiotisk kvalitativ innehållsanalys hur robotars kön representeras i tv-serien Äkta Människor. Syftet är att ta reda på hur de människolika robotarna framställs i tv-serien och se vilka likheter och olikheter som kan ses mellan könen. I Äkta Människor skildras ett samhälle som blivit allt mer tekniskt utvecklat, där människorna börjat använda robotar för att få hjälp med allt från städning till arbetssysslor. Dessa robotar ser precis ut som människorna och gränsen mellan människa och maskin har blivit allt mindre i samhället. I den tidigare forskningen visas forskning som gjorts inom robotik och genus. Den visar på hur robotens design har en betydande faktor för hur människan tolkar denne och hur människan ofta tillskriver kön på tekniken. Den visar även forskning som gjorts inom science- fiction och framställningen av genus i film. Denna uppsats kommer bli ett komplement till den tidigare forskningen. Studien använder sig även av fyra olika teorier: sociala robotar vilket förklarar vad begreppet social robot innebär, posthumanism för att förstå utvecklingen av tekniken och vad människan uppfattar som mänskligt, genus för att närmare förstå olika könsroller i samhället och slutligen representationer för att visa på hur vi uppfattar språk, tecken, symboler osv. Uppsatsen kommer att analysera tv-serien Äkta Människor utifrån en semiotisk kvalitativ innehållsanalys, detta med hjälp av narrativ och Keith Selby och Ron Cowderys trestegsmodell, vilket inriktar sig på analys av film och tv. Denna metod valdes för att kunna analysera sex olika scener där var och en av tre kvinnliga och tre manliga robot-karaktärer framställs allra bäst.
De slutsatser som kan dras är att de kvinnliga robotarna representeras som mer omhändertagande och lugna än de manliga. De bär klänning där deras kvinnliga kurvor framhävs, är neutralt sminkade med läppstift och framställs enligt de kvinnliga normerna. De manliga robotarna har inte samma omhändertagande karaktärer utan bryr sig mer om sig själva och framställs i det stora hela enligt de manliga normerna. De klär sig i byxor och tröja eller jacka och har inga framhävande kroppsformer. I Äkta Människor visas det posthumanismen tar fasta på hur gränsen mellan människa och maskin blivit allt mindre och hur normerna följs och är den samma för människa som mänsklig robot.