Vad händer när lärare i grundskolan samarbetar över längre tid med dramapedagoger från kulturskolan? Vilka förväntningar och farhågor finns inför det långsiktiga samarbetet? Hur upplevs drama i skolan av respektive yrkeskategori? Sker ett ömsesidigt, kollegialt lärande? I vilken grad bidrar mötet mellan olika professioner till att medverkande dramapedagoger och lärare ’tvingas’ formulera sig, och därmed till verbalisering av deras tysta kunskap?
Projektet som ligger till grund för studien genomfördes under ett läsår i en låg- och mellan-stadieskola. Dramapedagoger och klasslärare arbetade tillsammans i stort sett varje vecka, med den övergripande målsättningen att stärka elevernas lek, kreativitet, samarbete och språk.
Olika typer av datainsamling gjordes inom ramen för projektet, men här redovisas endast en mindre del knuten till yrkesutövarna. Lärare och dramapedagoger besvarade enkäter i början och slutet av projektperioden, samt intervjuades individuellt.
Drama är inget ämne i svensk skola, och det finns formellt sett inga ’dramalärare’ i Sverige. Flertalet verksamma lärare har mycket begränsad kunskap om drama. Dramapedagoger saknar vanligtvis lärarutbildning och arbetar i regel utanför skolan, i mer informella lärandesituationer där deltagande är frivilligt. Det finns alltså anledning att undersöka om och hur ett långsiktigt samarbete mellan representanter för dessa yrkesgrupper kan innebära ökad förståelse för varandras kompetens. En möjlig konsekvens av ett sådant samarbete är ett behov att formulera vad man annars tenderar att ta för givet, vilket innebär att tyst kunskap blir explicit. Resultat från den preliminära analysen av enkäter och intervjuer kommer att presenteras, med fokus på de båda yrkeskategoriernas förväntningar, erfarenheter och lärande under processens gång. Hur kan dramapedagogen dela med sig av sin dramakompetens till läraren? Hur kan läraren skapa förståelse för skolans villkor hos dramapedagogen?