Papret behandlar kvinnors jagberättelser om känslor, familjeuppbrott och skilsmässa, mot en fond av Sverige i förändring. Med utgångspunkt i ett urval av kvinnliga självbiografier publicerade under 1900-talets mitt utforskas hur olika kvinnliga berättarjag förhåller privata livsbeslut till två tidslager, både den tid som format dessa kvinnor som unga och den pågående skrivande samtiden. Läsningen av materialet är inspirerad av forskning som ser jagberättelser i relation till samtida samhällsberättelser. Under kvinnornas levnad hade samhälleliga normer kring kön, intimitet, känsloliv och privatliv kommit att genomgå förskjutningar, något som de aktivt förhöll sig till i sina självbiografiska skildringar av skilsmässor och uppbrott. Papret undersöker därmed hur kvinnor byggde upp sina livsberättelser i dialog med samtidens förändrade berättelser och i relation till det maktutrymme som stod dem till buds.