Den 1 januari 2018 genomfördes lagändringar som innebar ett förtydligat ansvar för socialtjänsten samt hälso-och sjukvården att förebygga, motverka och bistå individer med insatser vid spelmissbruk. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utbudet av stöd och behandling vid spelproblem innan lagändringen trädde i kraft. En sammanställning av befintliga uppgifter från Folkhälsomyndigheten och Stödlinjen gjordes. Intervjuer genomfördes med sexton nyckelpersoner inom spelbehandlingsfältet från kommuner, landsting, myndigheter och frivilligorganisationer. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Preliminära resultat presenterades för en grupp behandlare för att validera och få kommentarer. Undersökningen visade att stödet för personer med spelproblem varierar i landet och är fragmentariskt. På vissa orter finns behandling att tillgå, men dagens behandlingsutbud bygger på enskilda behandlare som har ett specialintresse för målgruppen. Det är ofta bara en till två behandlare i en organisation som arbetar med målgruppen vilket skapar en sårbarhet. Få personer utbildas på övergripande nivå och om en behandlare slutar ersätts sällan personen. Den behandling som erbjuds är huvudsakligen kognitiv beteendeterapi. Det finns behov av att utveckla mer specifika och integrerade behandlingsalternativ till olika målgrupper. Frivilligorganisationer fyller en viktig funktion genom att erbjuda stöd som komplement till behandling eller som alternativ och när behandling inte finns tillgänglig. Det huvudsakliga resultatet är att kommuner och landsting är dåligt rustade för att möta att målgruppen. Resurser och kompetens saknas på många håll för att tillhandahålla stöd och behandling som kan hjälpa hjälpsökande att komma ur ett problemspelande. Mer satsning på utbildning och screening föreslås som sätt att åtgärda bristerna. Även om utvecklingsarbete påbörjats innebär lagändringarna en stor utmaning för kommuner och landsting för att få till fungerande samverkan för att tillmötesgå spelares och deras anhörigas behov. En uppföljning av föreliggande studie planeras under 2019/2020 för att kartlägga hur behandlingsutbudet har utvecklats efter att lagändringen trädde i kraft.

On the 1st of January 2018, the Swedish legislation was subject to change due to a need to clarify the responsibility of care givers to prevent and provide support and treatment for gambling problems. The aim of this study has been to review the current situation of available support and treatment for gambling problems in Sweden, before the change in legislation took place. The Public Health Agency of Sweden and the Support Line (a telephone hotline service) has provided relevant information. Interviews have been conducted with sixteen key actors in the gambling treatment field representing municipalities, regional health care, authorities and non-governmental organisations. The interview material was analysed using thematic analysis. Preliminary results were presented for a group of treatment providers to validate the results and to collect further comments. The study showed that support and treatment for people with gambling problems are fragmentary and arbitrary on the national level. Support and treatment is available in some parts of the country but often relying on individual treatment providers’ own engagement, which creates a vulnerable situation in terms of availability and continuity of competence. The treatment offered is mainly cognitive behavioural therapy and there is a need to diversify and integrate various treatment options for different target groups. Non-governmental organisations play an important role by offering complimentary support as such, but also when treatment is not available. The main conclusion was that the municipal social services and the regional healthcare system in general are badly equipped to meet the needs of problem gamblers due to lack of resources and competence. Further efforts to provide education for personnel and implementation of screening routines to facilitate early detection in social services and health care settings are suggested. Despite ongoing development work, the legislative changes are challenging for municipalities and regional health care to accomplish satisfactory cooperation based on the needs of gamblers and their concerned significant others. A follow-up study will take place during 2019/2020 to review the development of support and treatment for gambling problems after the implementation of the new legislation.