Rättvisa brukar definieras som rätten att delta på samma villkor som alla andra (Fraser, 2008). Deltagande är samtidigt centralt i diskussioner om journalistik och särskilt digital journalistik. Men att rättvisa krävs för att alla ska kunna delta på lika villkor lyfts sällan fram. Det krävs ett rättvist samhälle för att rättigheter ska kunna utnyttjas. Därmed krävs inom journalistiken en medvetenhet om rättvisedimensioner och rättvisekonflikter samt dessas starka koppling till rättigheter. I detta kapitel belyser jag hur ökad medvetenhet om relationer mellan journalistik, rättvisa och rättigheter kan bidra till ett mer hållbart demokratiskt samhälle, inte minst i en globaliserande tid. Medborgares deltagande diskuteras i anslutning till detta utifrån en uppdelning i: direkt deltagande, där medborgare kan göra sig hörda utan journalistisk inramning (utanför journalisters artiklar/inslag) och indirekt deltagande, genom representation av medborgare i journalistiska texter. Detta illustreras med exempel från två områden: (diskussioner om) kommentarsfält på nyhetssajter samt rapportering om minoriteter. I det senare fallet diskuteras hur ursprungsfolk och klimaträttvisa, respektive romer skildras i pressen. Dessa empiriska delar anknyter på olika sätt till centrala ämnen för en rättvis mediepolitik, nämligen: minoriteters villkor och möjligheter, diskriminering, mångfald, inomnationella såväl som transnationella dimensioner, samt hur medborgare återges av och överlag har möjlighet att delta i medier (se även Hulténs kapitel kring mångfald i journalistiken). I det följande skisseras en bakgrund gällande lagar, konventioner och deklarationer om diskriminering, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och mångfald. Denna lägger grunden för den efterföljande genomgången av teorier om och tidigare studier av rättvisa och ansvar respektive rättigheter och demokrati, i relation till globalisering och digitalisering. I avsnittet om rättigheter och demokrati anknyts kort forskning kring kulturjournalistik i press och public service-medier och särskilt pressdebattens betydelse för demokratin. De huvudsakliga empiriska exemplen ges dock i två påföljande avsnitt vilka söker svara på i vilken mån medborgare ur olika grupper kan delta i medierna genom 1) att delta direkt i diskussioner på diskussionsforum, såsom kommentarsfält i online-medier genom tillgång till a) tekniska förutsättningar, samt b) sociala förutsättningar som demokratiska säkra samtalsmiljöer och 2) att delta indirekt genom att få sina perspektiv erkända och röster hörda i berättelser om gruppen (exemplifierat med forskning om ursprungsfolk och romer). Kapitlet avslutas med en sammanställning av slutsatser och implikationer för mediepolitiken, utifrån de perspektiv som här belyser ämnesområdet.