Bedömning av kunskapsutveckling har länge varit lågprioriterat i grund- och gymnasiesärskolan. Enkla uppgifter med ett minimum av variation har tenderat att fragmentarisera undervisningen och lett till en förenklad bedömningspraktik. Nuvarande läroplaner innebär krav på mer komplexa bedömningspraktiker - dock saknas fördjupade uppföljningsstudier. Tillsammans med studenter verksamma i grund- och gymnasiesärskolan genomfördes vårterminen 2017 en studie inom speciallärarutbildningen, specialisering mot utvecklingsstörning, för att undersöka förändringar över tid i grund- och gymnasiesärskolans bedömningspraktiker. Studien inspirerades av tidigare arbeten med gruppsamtal inom ramen för Collective remembering (Konkola, 2000; Berthén, 2007; Berglund & Lindberg, 2015). Samtalen genomfördes med studenterna under ledning av två lärare/forskare. En tidslinje, som visualiserade den kronologiska ordning i vilken deltagarna anställts i särskolan, användes som redskap för att organisera samtalet där korta berättelser fokuserade lokala förhållanden gällande bedömning och bedömningsredskap i särskolans undervisning. Studenterna genomförde därefter gruppsamtal på motsvarande sätt med kollegor på sina arbetsplatser. Analysarbetet genomfördes gemensamt utifrån en verksamhetsteoretisk ansats och innehållet organiserades kronologiskt. Lärdomar av projektet:- studenterna kunde urskilja tydliga spår av kvarvarande traditioner och även skönja förändringar som skett i samband med läroplansreformerna.- studenterna uttryckte att genomförandet av Collective remembering med kollegor erbjöd ett redskap att tillsammans utforska den egna praktiken och tydliggjorde behovet av kollegialt utvecklingsarbete.