Landsbygdens överlevnad är en fråga som tas upp i många sammanhang. Politiskt är landsbygden en fråga om att värna om hela Sveriges befolkning, samtidigt som landsbygdsfrågor ofta hamnar i skymundan till förmån för frågor som berör städer och dess utveckling. Planeringsmässigt är landsbygden förknippad med stora utmaningar, utmaningar som även förekommer i större städer men som tar sig olika uttryck i periferin. Uppsatsen undersöker handel och avstånd på landsbygden utifrån det mångfacetterade begreppet social hållbarhet.

Platsen för undersökningen är Mora kommun. Kommunen delar egenskaper med många andra kommuner i Sverige, både tätbefolkade men även mer glesbefolkade kommuner.

Undersökningen är genomförd med en blandning utav metoder. Det grundläggande materialet baseras på plandokument, rapporter, utredningar samt relevant litteratur. För att stärka det textbaserade materialet genomfördes en intervju med näringslivsutvecklare på Mora kommun.

Uppsatsen pekar på att social hållbarhet i Mora kommun i stort sett är synonymt med kommunal service, det vill säga nivån på den lokala välfärden. En social hållbarhet i form av problemlösningskapacitet är ett värde som är svårt att implementera oavsett lokalitet, men särskilt sant är det med stora avstånd. En välfungerande kommunal service behöver en ekonomisk motor i form av en välfungerande handel. Handeln är ett viktigt medel för att landsbygden ska överleva, detta innebär att ekonomisk hållbarhet och social hållbarhet är två begrepp som tätt följer varandra. Utmaningen ligger i att ekologisk och social hållbarhet inte går hand i hand. En hållbar utveckling på landsbygden bör innebära att hänsyn tas till de avstånd som finns, vilket innebär att en social hållbarhet i dagsläget inte kan förlikas med en ekologisk hållbar utveckling.