Svensk barnfilm har alltid utgjort ett sidospår till film för vuxenpublik, "riktig film". Vidare har den med få undantag tematiskt och estetiskt präglats av påbud och förbud, d v s vad den måste vara och vad den inte får vara. Påbuden och förbuden varierar i någon mån över tid men generellt kan man säga att en svensk barnfilm måste skildra söta, snälla barn och ha en klassisk dramaturgi samt att den inte får skildra elaka barn, sex eller politik och inte heller får vara formmässigt experimentell.

Den här boken innehåller reflekterande och debatterande texter av åtta filmskapare som gick Stockholms dramatiska högskolas barnfilmsmagisterutbildning 2011-2012 och som inte vill låta sig hindras av rådande påbud eller förbud utan som vill skapa barnfilm lika rik på möjligheter som film för vuxna.

Medverkande: Erika Norén ("In the doorway". Om queera identitetsprocesser i barnfilm), Karin Quinn (Animerad barnfilm – mer än likriktad underhållning), Karolina Pajak (Konstnärlig barnfilm – en stimulerande utmaning), Lena Hanno Clyne (Den ofrivillige barnfilmaren), Malena Janson (Inledning eller Varför barnfilmen alltid befunnit sig i kris), Marjo Viitala ("You guys wanna see a dead boby?" Om barnet och döden på film), Nicklas Wedin ("Vad vill barnen se?" och andra frågor jag inte tänker ställa. Varför kreatörens drivkraft måste komma inifrån), Rebecca Forsberg (Digital barnkultur – att vara där barn är) och Sara Sjöö (Annorlunda fredagsmys. Berättelsen om hur Josef Fares sabbade och räddade kvällen).