Uppsatsens ämne berör internetkonst innanför den kinesiska brandväggen, där både automatisk och manuell censur tillämpas efter regeringens riktlinjer. Det studerade materialet utgörs av konstnären Miao Yings onlineverk ”LAN Love Poem.gif” och ”Chinternet Plus”. Syftet är att undersöka verkens relation till det digitala ekosystemet och det politiska klimatet i Kina. Det huvudsakliga teoretiska perspektivet bygger på Goubin Yangs teori om multi-interaktionism kring onlineaktivism i Kina. Vidare underbyggs analysen med aktuella undersökningar om censur samt historisk kontext. Tillvägagångsättet är semiotiska verksanalyser av respektive konstverk i relation till övrig teori och historisk kontext. Dispositionen består av, förutom inledning och avslutning, en tematisk undersökning utifrån verksanalyser av ”LAN Love Poem.gif” och ”Chinternet Plus”.

Resultatet visar hur censur föder kreativitet. Miao Yings onlineverk är inte är censurerade i Kina eftersom de använder sig av koder och ironi. Det visar också att verken är en slags hyllning till pressen som censuren medför, då förhållningssättet till den blir en del av konstnärens formspråk. Verkens användning av självcensur är underfundig med mångbottnad symbolik. Vidare visar resultatet att verken sympatiserar för de aktivistiska nätinvånarna i Kina. Verken är även aktivism i sig själva, men de har fler egenskaper än enbart det. ”LAN Love Poem.gif” och ”Chinternet Plus” är mångbottnade och komplexa, precis som det digitala ekosystemet och politiska klimatet i Kina.