Uppsatsen behandlar myten om Diana och Endymion i 1700-talets franska måleri där tre målningar föreställande Diana och Endymion studeras. Den första är av Jean-Honoré Fragonard och de två andra är av Louis-Jean-François Lagrenée. Syftet är att undersöka hur målningarna skildrar myten, därför används de antika källtexterna som behandlar Endymionmyten som stöd i analysen. Målningarna studeras även i relation till hur den grekiska och romerska mytologin behandlades i konsten under 1700-talet i Frankrike samt vilka ideal som påverkade bildkonsten vid den här tiden. Det som lyfts fram är det som är relevant för myten om Diana och Endymion. Det teoretiska perspektivet utgår från Kemps receptionsestetik och metoden är komparativ där målningarna jämförs med varandra.

Resultatet visar att det centrala i målningarna är kärleksrelationen mellan Diana och Endymion och att det är Diana som har den aktiva rollen i relationen och Endymion den passiva när han blir objektifierad. Detta förhållande motsvararar beskrivningen i de antika källtexterna. Förhållandet kan sägas gå emot de traditionella könsrollerna vilket var en aktuell fråga vid tiden då målningarna skapades. Målningarna skildrar förbindelsen mellan Diana och Endymion både på olika och på liknande sätt. En viktig skillnad är att kärleken får en lekfull betoning i Fragonards verk medan den i Lagrenées verk får en tydligare erotisk underton.