Kandidatuppsatsen presenterar resultatet i undersökningen av relationen mellan konsten och platsen på Wanås skulpturpark. Syftet är att ta reda på hur konsten förhåller sig till den rumsliga kontexten samt hur den upplevs av en tänkt betraktare på platsen. Wanås är ett medeltida slott som idag är bebott, lokaliserat i Knislinge i nordöstra Skåne. I parken som är öppen för allmänheten finns en skulpturpark där samtida platsspecifik konst av internationella konstnärer ställs ut. Undersökningen belyser relationen mellan platsen som kan ses som en kulturhistorisk naturmiljö och den samtida konsten. Platsen beskrivs och analyseras ur två teoretiska metoder. Platsens struktur analyseras utifrån Kevin Lynch metod att analysera en stadsbild och platsens karaktär analyseras utifrån Christian Norberg-Schulz teorier om platsens fenomenologi. Vidare analyseras tre valda konstverk utifrån Peter Gillgrens betraktarperspektiv genom receptionsestetiska analyser.

     Resultatet visar att platsen och konsten står i kontrast till varandra, men ändå interagerar de genom konstverkens fokus på platsspecificitet. Deras motsatta sidor lyfter varandra genom att kulturhistoria möter samtidskonsten och platsens rofyllda, idylliska karaktär fylls av en spännande atmosfär då upplevelsen av att leta efter konstverken på platsen blir ett äventyr. Konstverken interagerar på olika sätt med betraktaren, men förutsätter en implicit betraktare för att förstås fullt ut. Kontrasterna mellan platsen och konsten kan leda till problematik i och med att de ger besökaren många olika intryck, vilket kan leda till att besökaren tappar fokus från konstverken och inte upplever utställningen i sin helhet.