Ett av grundskoleutbildningensfrämsta mål är att alla elever ska utveckla sin läs-och skrivförmåga i svenska i enlighet med läroplanen. För teckenspråkigaelever som är döva eller hörselskadadekan detta innebära en utmaning, särskilt för de som företrädesvis tillägnar sig svenska i skriven form. Det finns en avsevärd mängd forskning kring elevers läs-och skrivutveckling som lärare kan hämta kunskaper från, men den utgår främst från att elevernahar en fullgod hörsel. Det kan därför vara svårt att hitta tillvägagångssätt och metoder som främjar just döva och hörselskadade elevers möten med texter inom alla ämnen. Syftet med den här artikeln är därför att lyfta fram hur man i undervisningen kan arbeta tvåspråkigt med bådesvensktteckenspråk och svenska för att främja elevernas språkutveckling.Artikeln tar avstamp i genrebaserad språkundervisningoch visar exempel på hur läraren kan arbeta med olika slags texter inom olika ämnen för att stötta elevernas språk-och kunskapsutveckling i både teckenspråkoch svenska, detvill säga deras litteracitetsutveckling. Med litteracitetmenas läs-och skrivlärande, vilket isynnerhetär kopplat till skolspråket (se del 1). Även om detta i första hand avsersvenska så kan också teckenspråkräknas in i litteracitetsutvecklingentrots att detta språksaknar ettskriftspråk. Eleverna behöver gesmöjlighet att utveckla både sin svenskaoch sitt teckenspråk, särskilt med tankepå att gruppen elever som har teckenspråk som förstaspråk har minskat och många elever idag istället har språketsom sitt andraspråk. Sådan utveckling kan ske genom att man arbetar med olika typer av texter inom olika ämnen.Genom att samtala omolika ämnestexter på både teckenspråk och svenska kan eleverna utveckla både sina ämneskunskaper och sin litteracitet. Tack varedet gemensamma samtalet på teckenspråk i nära anslutning till elevernas läsande och skrivande kan deta viktiga steg i sin utveckling mot att bli tvåspråkiga individer.