Social mobility is a key concern for societies, as it reflects levels of inequality, life chances, and fairness. A higher mobility rate implies that individuals are less constrained by their family origins. In this dissertation, I explore which parental resources matter, whether transfer patterns are shaped by the parent–child configuration of socio-economic status (SES) resources, how such resources should be operationalized, and whether subgroups differ in social mobility rates. The aim is to go beyond a unidimensional view of social mobility and more systematically explore the existence of social mobilities.    

Study I addresses how different dimensions of parents’ SES in education, occupation, income, and wealth are associated with educational attainment in secondary tracks and tertiary fields of study. Our results show that there is strong segregation by parents’ SES. However, the association of social background dimensions to educational attainment is not uniform but differs by the combination of dimension and track or field. This selection process by social origin is also linked to future inequality in chances of tertiary graduation and expected earnings.     

Study II focuses on how to best combine information on parental SES in studies of intergenerational inequality. We assess how much of the sibling correlations in continuous measures of education, occupation, and earnings are accounted for by parents’ SES in the same dimensions using different operationalizations. In conclusion, parental averages are an attractive and parsimonious one-variable alternative that is preferred over the conventional dominance approach, although the highest explanatory power is attributed to models using two parental measures and an interaction term.   

Study III highlights how multiple parental SES resources are transmitted over corresponding child outcomes. The findings suggest, first, that transmission is particular to given parental and child resource configurations (resource specificity). Second, within-resource transmission implies that the same parental resource as the child outcome matters most in the transmission of advantage. Third, resource transmission follows an SES proximity pattern, where parental education is least correlated with child income and parental income is least correlated with children’s education—with parental occupation in between. The bias resulting from ignoring multidimensionality is estimated to an upper bound of 31 percent, with considerable confounding bias found as well.     

Study IV is centered on subgroup heterogeneity in social mobility. I propose a three-stage evaluation process that goes beyond a conventional examination of group mean and effect differences using prediction methods. Prediction allows for gauging subgroup-specific changes in explanatory power and comparing the level of uncertainty that each subgroup faces. Although the conventional interpretation of interactive models shows some support for subgroup heterogeneity, predictive results indicate minimal improvements in fit. However, subgroup differences in idiosyncratic error, or the subgroup level of uncertainty in outcomes, suggest substantial heterogeneity. In sum, the interpretation of coefficients and graphical analysis of interactions can be contextualized by expanding the criteria for assessing subgroup heterogeneity. Ultimately this leads to a better understanding of subgroup particularities, thus guiding future research toward richer answers.

Den sociala rörligheten i ett samhälle är en central fråga för rättvisa och ojämlikhet. En högre social rörlighet innebär att individer i lägre grad är begränsade av sin familjebakgrund. I denna avhandling utforskar jag vilka av föräldrars socioekonomiska resurser som är betydelsefulla för social rörlighet, huruvida överföringsmönster formas av kombinationen av förälder-barn resurser, hur enheten som överför resurser ska operationaliseras och om subgrupper skiljer sig i social rörlighet. Denna avhandling syftar till att utforska komplexiteten i social rörlighet och att ge svar på ovanstående frågor. Målet är att gå bortom en ensidig syn på social rörlighet och mer systematiskt utforska existensen av sociala rörligheter. Tre övergripande teman identifieras i denna avhandling: (1) Multidimensionalitet i socioekonomiska resurser, (2) operationalisering av aktörerna/enheten som överför resurser och, slutligen, (3) subgruppheterogenitet i social rörlighet.     

Studie I undersöker hur olika dimensioner av föräldrarnas socioekonomiska status (SES) i utbildning, yrke, inkomst och förmögenhet är kopplade till utbildningsval i gymnasie- och högskole- samt universitetsstudier. Våra resultat visar att det finns en stark segregation baserat på föräldrarnas SES. Korrelation mellan social bakgrund och utbildningsval är dock inte enhetligt, utan skiljer sig åt beroende på kombinationen av SES dimension och utbildningsval eller fält. Trots det ojämna mönstret är denna segregation också kopplad till framtida ojämlikhet, det vill säga i chanser till akademiska gymnasieprogam och förväntade inkomster kopplade till utbildningsval på högskole- och universitetsnivå.     

Studie II fokuserar på hur man bäst kombinerar information om föräldrars SES i studier av social mobilitet. Vår korta litteraturöversikt tyder på att (i) den så kallade ”dominansmetoden” är utbredd, men sällan teoretiskt eller empiriskt motiverad och (ii) interaktiva föräldra-SES modeller inte används i stor utsträckning. Vi undersöker hur mycket av syskonkorrelationer i kontinuerliga mått på utbildning, yrke och inkomst som förklaras av föräldrars SES i samma dimensioner där vi testar olika operationaliseringar. Sammanfattningsvis visar sig medelvärden av föräldrarnas SES förklara en högre grad av syskonkorrelationerna än ”dominansmetoden” och framstår som ett attraktiv och statistiskt effektivt (parsimonious) val, även om den högsta förklaringsgraden tillskrivs modeller som använder två föräldramått och en interaktionsterm.     

Studie III fokuserar på hur föräldrars SES resurser – utbildning, yrke och inkomst – överförs till motsvarande utfall för deras barn. Frågan är i vilken grad överföringar är generiska eller specifika beroende på vilka resurser som utvärderas och om felaktig specificering leder till felskattning. För det första pekar resultaten på att social rörlighet är föremål för resursspecificitet, det vill säga att överföring är specifik för givna kombinationer av förälder-barn resurser. För det andra har överföring inom samma barn- och föräldraresurs störst statistisk betydelse. För det tredje följer resursöverföring ett SES-närhetsmönster, där föräldrarnas utbildning har minst korrelation med barnets inkomst och föräldrarnas inkomst har minst korrelation med barnens utbildning (det vill säga de är längst ifrån varandra). Felskattning på grund av att multidimensionalitet ignoreras uppskattades till en övre gräns på 31 procent.     

Studie IV är inriktad på subgruppheterogenitet, eller subgruppsskillnader i social rörlighet. I denna studie föreslår jag en tre-stegs utvärderingsprocess – som vidareutvecklar den konventionella undersökningen av gruppgenomsnitt och effektskillnader – med hjälp av prediktionsmetoder. Prediktion gör det möjligt att bedöma subgruppspecifika förändringar i förklaringskraft och att jämföra nivån av statistisk osäkerhet som varje subgrupp står inför. Det empiriska fokuset är på homogena (universella) kontra interaktiva modeller för social rörlighet och analysen är gjord på svenska register- och folkräkningsdata. Även om den konventionella tolkningen av interaktiva modeller pekar på ett stöd för subgruppsskillnader visar resultaten som bygger på prediktion minimala förbättringar i förklaringskraft. Dock påvisas subgruppsskillnader i nivån av statistisk osäkerhet i respektive utfall; dessa nivåer tyder på betydande heterogenitet. Slutsatsen är att tolkningen av koefficienter och grafisk analys av interaktioner bör kontextualiseras genom att utvidga kriterierna för hur vi bedömer subgruppsskillnader. Detta leder till en bättre förståelse av subgruppsspecifika processer och situationer, vilket för forskningen mot en mer fruktbar riktning.      Sammanfattningsvis har detta avhandlingsarbete presenterat flera resultat som är av betydelse för fältet social rörlighet. För det första bör den multidimensionella karaktären av föräldrars och barns socioekonomiska status få ett större utrymme generellt, men även specificiteten i förälder-barn kombinationen av dessa SES-dimensioner bör beaktas. För det andra, forskare står vanligen inför många olika alternativ när de ska operationalisera social bakgrund utifrån information om föräldrars SES. Medan en av de mest populära operationaliseringarna i litteraturen, ”dominansmetoden”, presterar sämst, är alternativa operationaliseringar som inkluderar statusen för båda föräldrarna att föredra. Slutligen, att modellera specifika (eller heterogena) korrelationer i social rörlighet på subgruppsnivå leder generellt inte till någon substantiellt större förståelse av social rörlighet i en svensk kontext. Dock spelar gruppskillnader i statistisk osäkerhet och icke-förklarad variation i barnens utfall en betydande roll. Således rekommenderas alternativa synsätt på hur vi utvärderar och ser på subgruppsskillnader.