Stockholm ska klimatanpassas för framtida klimatkonsekvenser. Stadens fysiska planering utgör de planmässiga förutsättningarna för att lyckas med detta. Denna studie syftar till att analysera de klimatanpassningsnormer och planeringskulturer som råder i Stockholms stad för att undersöka hur väl rustad staden är för en hållbar klimatanpassning. De centrala begrepp studien förhåller sig till i sin analys är Transformativ anpassning, Governance samt Mitigation och Adaptation. Studien använder sig främst av en kvalitativ innehållsanalys av Stockholms stads planhandlingar över åren 2010-2020 som komplementeras av en kvalitativ intervjustudie av stadsbyggnadsprojektet Nya Slussen i syfte att undersöka hur frågan tillämpas i praktiken under samma period. Studien fastställer att formuleringen av klimatanpassningsnormer i planhandlingarna har utvecklats från att närma sig en konventionell riskhantering till att visa ambitioner som strävar mot en nydanande transformativ anpassning. Utvecklingen, sett till detaljplanering och praktiskt förankrat i Nya Slussenprojektet, har inte följt samma spår. Detta visar på den större komplexitet som präglar klimatanpassingsprocessen och glappet mellan översiktsplanering och detaljplanering. I linje med tidigare forskning visar studien på diskrepansen mellan de visionära och de mer praktiskt förankrade styrdokumenten. Studien belyser behovet av en större mer omfattande kvalitativ intervjustudie inom temat.