I följande uppsats har observationer, innehållsanalys av hemsidor, intervjuer och skriftliga källor legat till grund för analys om hur två kulturarv nyttjar världsarvsutmärkelsen i sin marknadsföring, samt vilken betydelse utmärkelsen haft för platsen och dess turism. Frågor som besvaras är hur världsarven marknadsförs, vilken betydelse världsarvsutmärkelsen har för platsen och om världsarvsutmärkelsen har påverkat turismen till platsen. Valda världsarv är Skogskyrkogården och Drottningholm.

En del forskare menar att världsarvsutmärkelsen ger platsen större synlighet och ökad turism och därför bör marknadsföras (exempelvis Turtinen, 2005). Skogskyrkogården finner så vara fallet och marknadsför aktivt världsarvsutmärkelsen. Men platser kan välja att inte marknadsföra utmärkelsen eftersom man vill lyfta andra aspekter samt att världsarvsutmärkelsen istället fungerar som en kvalitetsstämpel (Ronström, 2007). Detta är fallet för Drottningholm som marknadsför världsarvet men tenderar att fokusera på platsens kungliga historia. Formellt har världsarvsutmärkelsen en positiv betydelse, utmärkelsen ger platsen en uppfattning om att vara unik, tillträde till en global arena och ökad tillgänglighet.