Denna fallstudie undersöker planering för hållbar mobilitet i stadsutvecklingsområdet Hagastaden mellan Solna och Stockholm. Undersökningsmetoden är en kvalitativ dokumentstudie av officiella planprogram. En analys utförs genom tillämpningen av ett teoretiskt ramverk från Banister (2008) som redogör för planering för hållbar mobilitet kontra konventionell transportplanering huvudsakligen för biltrafik. Det undersökta områdets förutsättningar är intressanta på grund av det geografiska läget, med befintlig storskalig infrastruktur i området såväl som tillgång till stadsmiljöer, grönområden, kollektivtrafik och en variation av funktioner som ger området goda förutsättningar för att skapa en byggd miljö som främjar hållbara rörelsemönster. En slutsats från analysen är att planering för hållbar mobilitet existerar parallellt med grunddrag från den konventionella transportplaneringen. Ett kvarvarande stöd för bilismens framkomlighet och bevarad vägkapacitet tycks finnas parallellt med planering för hållbara transportslag. Ytterligare en slutsats kan vara att ett fortsatt upprätthållande av större regional väginfrastruktur sätter begränsningar för planeringen av hållbar mobilitet på lokal stadsdelsnivå.