Sverige och Danmark tar fram listor över socioekonomiskt utsatta områden och använder dessa på olika vis som ett planeringsverktyg inom samhällsplanering och stadsutveckling. I Danmark kallas dessa områden för ghetton. Boverket menar att segregation är det största hindret för social hållbarhet och syftet med denna undersökning är således att undersöka hur dessa listor används och huruvida de främjar socialt hållbar stadsutveckling samt hur maktförhållanden påverkar den social hållbarheten.

Tidigare forskning om social hållbarhet är begränsad, det har främst fokuserats på att definiera och mäta social hållbarhet. Det finns ingen tidigare forskning kring hur dessa typer av listor används som planeringsverktyg eller hur de påverkar social hållbarhet.

Uppsatsen kan sägas vara en fallstudie av Sverige och Danmarks användning av dessa listor, en dokumentstudie har genomförts där kvalitativ textmetod har använts för att leta efter teman för socialt hållbar stadsutveckling samt intersektionell analys för att synliggöra maktstrukturer som leder till ojämlikhet.

Resultatet redogör för hur listorna används och visar att listorna till viss del använder de teman för socialt hållbar stadsutveckling som Boverket identifierat men att ett tema, nämligen identitet inte har bejakats. Inte heller har medborgardialog genomförts på det vis som Boverket menar främjar socialt hållbar stadsutveckling. Vidare synliggör resultatet maktstrukturer som påverkar den sociala hållbarheten negativt, så som strukturell diskriminering och ojämlik maktfördelning