Under coronaviruspandemin som pågått under år 2020 har samhällets beredskap ställts inför stora utmaningar. Bristen på kritiska varor som läkemedel och skyddsutrustning har varit påtaglig inom sjukvården som utsatts för påfrestningar. Sverige och Finland har inför pandemin haft helt olika utgångslägen. Jämförelsen mellan Sverige, som avskaffat sina beredskapslager, mot Finland, som valt att behålla och utveckla sina beredskapslager, är en viktig del för att förstå hur länder kan bemöta en kris. Utifrån centrala begrepp som beredskapslager, försörjningsberedskap och ”just-in-time” ämnar denna uppsats genomföra en komparativ studie mellan Sverige och Finland. Rapporter från myndigheter och forskningsinstitut samt nyhetsrapportering som skildrar pandemin förlopp utgör grunden för undersökningen av ländernas beredskapsförmåga. Undersökningen har visat Sverige och Finland har stora skillnader i hur försörjningsberedskapen säkerställs i krissituationer. Två olika tillvägagångsätt har identifierats; den svenska decentraliseringen med brist på ett övergripande ansvar mot Finlands strukturerade organisation med en utvecklad samverkan mellan privat och offentlig verksamhet.