I den här studien prövas hypotesen att komplexa narrativa röster reduceras i litterär översättning som av Andrew Chesterman (2004a, 2004b) har lyfts fram som en potentiell översättningsuniversalie. Ett exempel på komplexa narrativa röster är den sammansmältning av berättarröst och romanfigurens röst som förekommer i fri indirekt diskurs. I studien identifieras komplexa narrativa röster genom närläsning av två utsnitt ur den polska författaren Olga Tokarczuks roman Jakobsböckerna. Resultatet analyseras sedan kvantitativt och kvalitativt. Den kvantitativa analysen ger ett visst stöd för hypotesen – reducering sker i 9 (15 %) av totalt 60 förekomster. I samtliga fall reduceras den dubbla rösten i fri indirekt diskurs till förmån för berättarrösten. Bilden av ensidig reducering nyanseras dock av förekomsten av 1 kompensation i måltexten. Den kvalitativa analysen visar att reduceringarna inte heller otvetydigt uppfyller de krav som ställs på en översättningsuniversalie. Slutsatsen är att översättning av komplexa narrativa röster tycks vara ett mer mångfacetterat fenomen än hypotesen stipulerar.