I detta kapitel redogör vi för övergripande slutsatser från två forskningsprojekt om delat ledarskap i skola och förskola.[1] Avsikten med projekten var att få kunskap om hur och varför rektorer arbetar i kollektiva ledningsformer. Att inte vara ensam på toppen ger stabilitet och ofta också utveckling, under förutsättning att samarbetet mellan dem som delar ledarskapet fungerar väl. Att som rektor dela ledarskap i någon form är ett sätt att klara av uppdragets ofta svåra och komplexa arbetsuppgifter. Men, varken singelledarskap eller delat ledarskap är enkelt eller blir bra med automatik. Ett nära och förtroendefullt samarbete är grundläggande för delat ledarskap. Det behövs kunskap om vilka förutsättningar som krävs, men också om möjliga vinster. Detta kapitel vill lyfta fram och synliggöra sådan kunskap. Så, vad är det för olika former av delat ledarskap som såväl huvudmän som rektorer själva utvecklar? Vilka kvaliteter kan utvecklas i välfungerande fall? Vilka förutsättningar gynnar att det sker?

[1] De empiriska studier och teoretiska resonemang som kapitlet främst bygger på finns redovisade i boken Delat ledarskap i förskola och skola. Om täta samarbeten som kräver och ger förutsättningar (Wilhelmson & Döös 2019).