Kapitlet analyserar olika mediala och materiella kontexter som är viktiga för graffiti- och gatukonstens historieskrivning. Det konstateras att merparten av de graffitimålningar som blivit kanoniserade inte främst är kända som målningar i rent materiell mening utan som fotografiska bilder av målningar. Dessa fotografier har spritts genom böcker, tidningar och filmer och under de senaste decennierna genom internet. På detta sätt återskapas bilderna i nya och föränderliga kontexter som påverkar meningsproduktionen. Samtidigt diskuteras verken ofta som vore de just de målningar som avbildas i fotografierna. För att analysera dessa sammanhang används begreppet visuell ekologi. Kapitlet avslutas med att konkret studie av ett enskilt verk – graffitimålningen Fascinate – och hur detta verk får officiell titel och status som ett kulturarv genom ett samspel mellan reproducerade bilder och som en specifik målning i stadsrummet.