Syftet med uppsatsen är att undersöka hur coronapandemin som initialt drabbade Sverige våren 2020 har påverkat människors inställning till bosättning utanför stora städer. Är man mer eller mindre intresserad av att flytta till mindre orter eller längre ut på landet p.g.a. trängseln i städerna och rädsla för att bli smittad av covid-19? Samtidigt har möjligheten att utföra arbete på distans ökat kraftigt tack vare officiella rekommendationer om social distansiering och distansarbete. Kan detta vara en bidragande faktor till att man är vill flytta längre från arbetsplatsen? Den empiriska undersökningen genomförs via en webenkät vars målgrupp är förvärvsarbetande och studerande över 18 år, bosatta i Sverige och som har utfört sin sysselsättning på distans i någon omfattning sedan våren 2020. Empirin relateras till data från officiella källor samt aktuell forskning. Diskussionen grundar sig i ett teoretiskt ramverk som väger s.k. push- mot pullfaktorer, alltså positiva och negativa dragningskrafter för respektive mot ett beslut att faktiskt migrera. På bägge sidor appliceras också relevanta teorier som ämnar förklara argument för människor att bo kvar på en plats respektive teorier som förklarar vad som driver människor på flykt. Undersökningens resultat indikerar att de flesta förvärvsarbetande som har en viss ålder, bildat familj, bott länge på samma plats tenderar att vilja bo kvar och inte gärna flyttar. Fler, framförallt stadsbor, önskar de hade ett fritidshus dit de kunde dra sig undan staden och pandemin.