Uppsatsen undersöker hur tjänstemän och politiker i Sundbyberg upplever arbetet med hållbart resande. En stad som framgångsrikt ökar gång- och cykeltrafik, samtidigt som bilismen minskar trots befolkningstillväxt. Sundbyberg utgör ett unikt fall eftersom trafikplaneringen är starkt målstyrd. Det innebär att transporten planeras utefter stadens målbild om mobilitet snarare än att vara prognosstyrd, vilket skulle innebära mer plats åt bilar i takt med befolkningsökningen. Denna fallstudie utgörs av en dokumentanalys av tre centrala mobilitetsdokument samt tolv intervjuer för att öka förståelsen för hur ett framgångsrikt arbete med hållbart resande kan se ut i praktiken. Den empiriska undersökningens resultat relateras till befintlig forskning av främst Litman (2013) och Banister (2008) om hur arbetet med hållbart resande bör se ut inom trafikplanering. Resultatet indikerar att trafikenheten i Sundbyberg har genomgått ett paradigmskifte men inte organisationen som helhet, vilket gör att arbetet ibland motarbetas trots de positiva effekterna av hållbart resande för både människor och städer.