Ett hållbart jordbruk är beroende av ekosystemtjänster för att kunna bistå med den mängden livsmedel samhället behöver. Under 1900-talet skedde en rationalisering och intensifiering som ökade användningen av kemiska medel och skapade en omfattande mekanisering. Utveckling visade sig bristfällig i att bevara ekosystemtjänster och under den senare delen av 1900-talet uppkom alternativ till det konventionella jordbruket, vars mål är uppnå ett så kallat multifunktionellt lantbruk: ett jordbruk som bevarar ekosystemtjänster och samtidigt upprätthåller en hög produktion av mat med naturliga ämnen och processer. En av dessa jordbruksmetoder som sägs uppfylla multifunktionalitet är det ekologiska jordbruket. Men är det ekologiska jordbruket som en allena jordbruksmetod tillräcklig för att uppnå ett multifunktionellt jordbruk? Denna uppsats undersöker relationen mellan multifunktionalitet, ekosystemtjänster och ekologiskt lantbruk för att svara på huruvida det ekologiska lantbruket kan bidra till ett multifunktionellt jordbruk och om dessa förutsättningar skiljer sig åt i olika geografiska kontexter. Empirimaterialet baseras på sex semistrukturerade intervjuer med ekologiska lantbrukare och konsulter inom ekologisk växtodling runt om i Sverige. 

Uppsatsen visar att det ekologiska lantbruket har potential att uppfylla ett multifunktionellt jordbruk. Samtliga intervjuade lantbrukare och konsulter exemplifierade tillkomna ekosystemtjänster efter deras eller andra lantbrukares omställning där ökad biologisk mångfald, ökat välbefinnande och bördigare jordbruksmark var bland de mest frekvent nämnda. Det ekologiska lantbruket visar sig dock innebära vissa målkonflikter samt att efterfrågan och marknaden för ekologiska produkter inte utvecklats parallellt med utbudet. Således kräver det ekologiska lantbrukets framgång och dess potential att bygga upp ett multifunktionellt jordbruk att samtliga delar av samhället medverkar i utvecklingen.