Kapitlet utgår ifrån intervjuer med barn, unga och deras föräldrar från medelklassfamiljer, där barns och ungas mobilitet, upplevelser och användning av platser på olika sätt varit i fokus. Genom barns och deras föräldrars röster kan vi både få en bild av hur trygghet förstås och skapas i olika sammanhang, men också av hur trygghet är nära förknippat med dess systerbegrepp risk. Att diskutera trygghet i relation till plats och mobilitet behöver med andra ord inbegripa hur föreställningar och upplevelser av hur trygghet hänger samman med föreställningar och upplevelser av risk. I relation till vårt intresseområde, mobilitet och rumslighet, uppfattar vi att det skett både en individualisering och en kollektivisering av risk. Med individualisering menar vi att ansvaret för att hantera vissa risker kopplade till det offentliga rummet och till mobiliteten hamnar på föräldrar och barn, och att den individualiserade riskhanteringen tenderar att få moraliska undertoner och implikationer. Kollektivisering av risk innebär å andra sidan att risk kopplas till en viss plats, ofta ett redan stigmatiserat bostadsområde, och till de grupper eller individer som bor på platsen. Detta påverkar hur barn, unga och deras föräldrar ser på och upplever både sig själva och andra, hur de upplever olika platser och sin och andras mobilitet och trygghet.