Sedan de drygt 25 år som gått sedan Sverige gick med i EU har andelen beslut som påverkar svenska medborgare i allt större utsträckning sitt ursprung i EU-lagstiftning. Samtidigt som politiken förflyttats längre in i EU:s maktkorridorer har den svenska journalistiken snarare tagit ett steg tillbaka. Bristen på svensk EU-bevakning har kritiserats i många år, men få har gått till botten med varför. I den här studien undersöks just detta. Genom intervjuer med ett antal nuvarande och tidigare EU-reportrar har bilden av den svenska EU-bevakningen över tid tagit form – en bild med många olika nyanser. Den bristfälliga EU-bevakningen förklaras av en rad olika faktorer; en del ekonomiska och organisatoriska; andra handlar om okunskap, ovilja och en EU-omogen journalistkår – såväl som det svenska samhället i stort. En del av det går att förstå utifrån teorier om medielogik, men långt ifrån allt. Den här kvalitativa intervjustudien ger oavsett en fördjupad förståelse för vilka brister som finns, och varför, när det gäller den svenska EU-bevakningen. Studien bekräftar tidigare undersökningar, men erbjuder även nya perspektiv och förslag på vidare studier i ämnet.