Artikeln analyserar "motståndet mot teori" i svensk litteraturvetenskap från 1970-tal till 2000-tal med utgångspunkt i Horace Engdahls avhandling Den romantiska texten. Med utgångspunkt i Paul de Mans tes, att den verkliga teoridebatten inte är den som förs mot teorins motståndare utan mot teorins egna premisser, driver artikeln tesen att 1980-talets  teoridrivna svenska litterautrvetenskap rymmer en död vinkel, det förhållandet att det språkliga tecknets materialitet även inrymmer en historicitet. En teoretisk tradition som öppnar sig för denna aspekt, och som därför bör tillföras den svenska litteraturforskningen, är diskursanalysen.