Den huvudsakliga rättsfrågan i AD 2020 nr 66 handlade om kollektivavtalskon- kurrens. Kollektivavtalskonkurrens kan uppstå när en arbetsgivare har träffat två kollektivavtal som inte är förenliga med varandra. I sin dom fastslog Arbets- domstolen att det som huvudregel är det först träffade kollektivavtalet som ska ha företräde och att arbetsgivaren kan bli skadeståndsskyldig i förhållande till den andra kollektivavtalsparten i den mån arbetsgivaren inte har upplyst den andra arbetstagarorganisationen om innehållet i det första kollektivavtalet. För att utreda om två kollektivavtal konkurrerar med varandra följer det av AD 2020 nr 66 att det är viktigt att kvalificera de aktuella kollektivavtalsbestämmelserna som anställningsvillkor eller andra villkor.

I min analys av domen och rättsprinciperna om kollektivavtalskonkurrens argumenterar jag för att uppdelningen av anställningsvillkor och andra villkor är en missvisande förenklingsregel. Jag föreslår i stället att principerna om kol- lektivavtalskonkurrens ska ses i ljuset av fredspliktsreglerna. Frågan om i vilken utsträckning ett andrahandskollektivavtal ska tillämpas bör besvaras med den kontrafaktiska kontrollfrågan om arbetstagarorganisationen skulle ha haft rätt att vidta stridsåtgärder för att få till stånd en viss kollektivavtalsbestämmelse. Om arbetstagarorganisationen skulle ha haft det, ska andrahandskollektivavtalet tillämpas.

I denna kommentar presenterar jag i avsnitt 2 en kort bakgrund till tvisten. Därefter redogör jag i avsnitt 3 för de rättsfrågor som domstolen hade att pröva i AD 2020 nr 66. Avsnitt 4 behandlar den centrala frågan om kollektivavtals- konkurrens som den kom till uttryck i domen. Det därpå följande avsnittet 5 behandlar den del av tvisten som inte avsåg kollektivavtalskonkurrens, utan andrahandskollektivavtalets rättsliga ställning. I avsnitt 6 analyseras principerna om kollektivavtalskonkurrens i ljuset av fredspliktsreglerna. Rättsfalls- kommentaren avslutas med sammanfattande slutsatser i avsnitt 7.