Vad tänkte ålänningar om Åland förr? Utifrån intervjumaterial undersöker detta kapitel bilden av Åland ur ett vardagshistoriskt perspektiv. För inte så länge sedan torkades soldatstrumpor på gästgiveriet medan fönstren skallrade av striderna utanför. Isens farbarhet avgjorde ens aktiviteter från dag till dag. Tjusiga ryska soldater bjöd på bröd och spelade balalajka för ungdomen. Med hjälp av sådana berättelser undersöker kapitlet hur levnadshistoriska intervjuer speglar människors förståelser av tid, plats och tillhörighet. Vidare spårar kapitlet framväxandet av ett åländskt ”vi”, grundkompo- nenten i demokrati. Om föreställningar är tänjbara är de också styrbara, vilket knyter an till bokens fråga om huruvida ålänningar styr sitt öde.