Artikeln tar sin utgångspunkt i en dom av Mark- och miljööverdomstolen (Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 2019-01-10, mål nr F 10572-17 ochF 10573-17) som bland annat prövar frågan om lämpligheten i att bevilja ledningsrätt för befintliga basradiostationer för elektronisk kommunikation i och på ett antal byggnader i Luleå kommun. Den huvudsakliga frågan i målet är om ett telekombolag som redan har befintliga basradiostationer i och på sju byggnader, ska beviljas tvångsvisa upplåtelser av ledningsrätt för det fortsatta nyttjandet av basradiostationerna.

Högsta domstolen lämnade den 26 augusti 2019 partiellt prövningstillstånd avseende frågan om ledningsrätt för de befintliga basradiostationerna i och på byggnader i ska upplåtas. Denna artikel ägnas åt en fråga i fallet som Högsta domstolen inte ska pröva: frågan om hur intrångsersättning för upplåtelse av ledningsrätt i och på befintliga byggnader ska beräknas. Syftet med artikeln är att genom jämförelse med en dom från The Upper Tribunal (Lands Chamber), avseende ersättning för upplåtelse av Code right enligt the Electronic Communications Code, kritiskt granska den värdering som gjorts i Ledningsrättsmålet. I artikeln undersöks huruvida The Upper Tribunals utgångspunkter för beräkning av skada kan anses leda till en mer korrekt värdering av ledningsrättsupplåtelser i och på byggnader, samt diskuteras i vilken utsträckning de kan tillämpas vid beräkning av intrångsersättning enligt Ledningsrättslagen.