Det finns en oro för att döva och hörselskadade barn inte ska få lära sig svenskt teckenspråk (STS) för att föräldrar väljer bort att lära sig språket och för att hörselhabiliteringen inte ger adekvat och varierad information. Men är det verkligen på det sättet? Vilka upplevelser och erfarenheter har föräldrar som vi kan lära oss av då det gäller såväl information som användning och attityd till STS som språk? Detta har ett forskningsprojekt vid Stockholms universitet undersökt närmare. (läs vidare genom länken)