Replik på Ledarbloggen, Svenska dagbladet 30 september, 2014.

I en kolumn på SvD:s ledarsida (21/9) åberopar Andreas Bergh ett känt exempel av filosofen Robert Nozick till försvar för tesen att fördelningar som är resultat av transaktioner som baseras på fria val inte är orättvisa. I Nozicks exempel betalar var och en som vill se basketlegenden Wilt Chamberlain spela en mindre summa pengar till Chamberlain. Eftersom många vill se honom spela blir han mycket rikare än de flesta andra. Detta är inte orättvist, menar Nozick, just eftersom fördelningen är ett resultat av fritt ingångna transaktioner. Bergh menar att historien om Minecraft-skaparen Markus Persson försäljning av spelföretaget Mohjang till Microsoft är en nutida motsvarighet till Nozicks exempel. Bergh ansluter sig till Nozicks libertarianska tes att fördelningar som är resultat av människors fria val inte är orättvisa och menar att detta perspektiv borde anläggas oftare i den svenska debatten.

Men det libertarianska perspektivet är långt i från så intuitivt rimligt som Bergh låter påskina. Det är uppenbart att Chamberlain och Persson haft tur. De föddes båda med naturgivna talanger och hade turen att växte upp i sociala miljöer som tillät dem att utveckla talangerna så att de senare kunde slå mynt av dem. Att andra inte haft samma förutsättningar är inte rättvist. Enligt liberala rättviseteorier, t.ex. den som utarbetades av John Rawls, ska en rättvis fördelning kompensera de som inte haft tur i de naturliga och sociala lotterierna. Detta kräver att man beskattar lyckosamma personer som Chamberlain och Persson.

Rättvisa fördelningar måste på detta sätt vara ”talang-okänsliga”. En komplikation i de liberala teorierna är att deras förespråkare också brukar kräva att rättvisa fördelningar är ”ambitions-känsliga”: de flitigas ansträngningar ska belönas, samtidigt som de som haft oturen att födas utan inkomstbringande talanger kompenseras. Hur denna avvägning ska göras är en svår fråga. Liberalen Rawls svar var att ojämlikheter bara är rättfärdigade om de leder till att de sämst ställda i samhället får det bättre än de annars skulle haft det. De radikala implikationerna av den tesen är något för svenska folkpartister och andra förmenta liberaler att begrunda.