Socialarbetare (socialskreterare och biståndshandläggare) beskrivs ofta som att de är utsatta för stress och lider av arbetsrelaterad ohälsa. Tidigare forskning om terapeutiska landskap visar att platser kan ha en betydande inverkan på individers välbefinnande. Syftet med studien var därför att undersöka om platser har en funktion för socialarbetarnas välbefinnande och skapande av KASAM (Känsla av sammanhang). Data samlades in genom semi-strukturerade intervjuer. Den teoretiska utgångspunkten har varit Antonovskys teori om KASAM som består av tre komponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Resultaten visar att platser kan ha en roll för socialarbetarnas välbefinnande och skapandet av KASAM. Intervjupersonernas berättelser pekar på yttre omständigheter som arbetet omges av, såsom tid att nyttja platserna, förutsättningar som socialarbetarna själva besitter i form av erfarenhet, kunskap och expertis samt att personlighetsaspekter hos socialarbetarna kan bidra till KASAM och därmed välmående även om de utför ett psykiskt påfrestande arbete med hög arbetsbelastning. Sammanfattningsvis dras slutsatsen att betydelsen av platser för socialarbetarna påverkas av tre funktioner: yttre omständigheter, förutsättningar socialsekreterarna själva besitter och personlighetsaspekter.