Studiens syfte är att undersöka hur Stockholms stad arbetar med pollineringsåtgärder, hur medborgardeltagandet kan integreras mer i planeringsprocessen samt hur urban pollinering kan stärka resiliensen i Stockholms stad. Dessutom analyseras studien utifrån tre teoretiska förankringar. Dessa är följande: urban resiliensteori, sekventiell planeringsteori och territoriell governance. Med tanke på att urbana städer som Stockholms stad har begränsade antal grönområden, krävs det med hjälp av planering ett välutvecklat samspel mellan de olika stadsrummen samt bland aktörerna. Urban pollinering blir en viktig faktor i denna planeringsprocess, för att kunna uppnå välfungerande och resilienta urbana grönytor. Med hjälp av en kvalitativ utgångspunkt har fem semistrukturerade intervjuer genomförts, med sakkunniga inom grön infrastruktur, pollinering och samhällsplanering. Studiens resultat visar på hur ett ökat medborgardeltagande kan ge effektivare urbana pollineringsåtgärder och hur det i längden kan stärka stadens resiliens mot samhällsstörningar som klimatförändringar. Dessutom belyser studiens resultat vikten med informationsspridning och kunskap bland allmänheten gällande urban pollinering. Studien har bidragit med insikter till den existerande forskningen kring vikten av att urbana miljöer som, Stockholms stad, behöver ett mer integrerat medborgardeltagande kring pollineringsåtgärder för att gynna både den sociala, ekologiska och ekonomiska aspekten inom hållbarhet. Därmed har följande två frågeställningar utformats i studien: 1) På vilket sätt kan ett ökat medborgardeltagande gynna implementeringen av pollineringsåtgärder i den gröna infrastrukturen i urbana områden?, 2) På vilket sätt kan samhällsplaneraren utforma en god biologisk mångfald i Stockholms stads grönytor med hjälp av pollinerare för att öka resiliensen mot samhällsstörningar?.