Studien behandlar skriftliga självkorrigeringar som görs av vuxna serbisktalande inlärare av svenska som andraspråk. Fokuset ligger på hur universitetsstudenter som har omfattande explicit kunskap i svenskans grammatiska struktur använder denna kunskap för att monitorera och korrigera sin skriftliga produktion. Självkorrigerade avvikelser i användning av olika ordföljdsregler analyseras både kvantitativt och kvalitativt ur ett pseudolongitudinellt perspektiv. Trots studiens vissa begränsningar kan två huvudsakliga slutsatser dras ur analysen. För det första står det klart att bruk av självkorrigeringar ökar över tid, trots att studenternas explicita kunskap samtidigt inte ökar avsevärt. Detta förklaras med att den explicita kunskapen däremot blir alltmer intränad och tillgänglig. Den andra slutsatsen är att självkorrigeringarna inte beror på ordföljdsreglernas syntaktiska relevans utan på deras lingvistiska och metalingvistiska framträdande och formella komplexitet. Ytterligare forskning behövs dock för att utröna hur självkorrigeringar påverkar både inlärares implicita kompetens och produktion.

This study aims to examine how explicit knowledge and self-corrections are used in written L2 production. It is a pseudolongitudinal study where self-corrections concerning Swedish word order rules are analysed both quantitatively and qualitatively. The corpus consists of exam texts written by adult native Serbian speakers (university students) who learn Swedish as a foreign language and possess significant explicit knowledge about Swedish grammar. Even though the study is limited in scope the results point to some interesting conclusions and further research questions. Firstly, the use of self-corrections clearly increases over time in spite of the fact that participants’ explicit knowledge doesn’t increase significantly after the first year. An explanation can be that the explicit knowledge on the other hand becomes more entrenched and more easily accessible. Another conclusion is that it is not the syntactic relevance of the grammar rules that explains which errors are self-corrected, but primarily their linguistic and metalinguistic salience and formal complexity. The study also finds that more research is needed in order to further examine how self-corrections affect L2 learners’ implicit language competence and production.