Arbetskraftsinvandring till Sverige från tredjeland (länder utanför EU/EES) lyfts ofta fram som en avgörande faktor för att fylla kompetensluckor på arbetsmarknaden och främja ekonomisk tillväxt. Sedan millennieskiftet har Sveriges reglering av arbetskraftsinvandring av detta slag genomgått betydande förändringar. Det saknas för närvarande en grundlig genomgång av dessa förändringar. Vi vet också relativt lite om vilka arbetskraftsinvandrarna från tredjeland är, var de jobbar och hur mycket de tjänar. Syftet med denna rapport är att fylla delar av dessa kunskapsluckor. Rapporten visar på ett skifte i hur arbetskraftsinvandring regleras. 2008 års reform avskaffade den administrativa arbetsmarknadsprövningen – en statlig kontroll om det fanns behov av viss arbetskraft – till förmån för ett system där arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft blev avgörande för möjligheten att komma till Sverige. Det innebär att efter 2008 års reform regleras arbetskraftsinvandringen i större utsträckning genom lag. Innan reformen bestod regleringen av arbetskraftsinvandringen främst av riktlinjer från dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Utifrån registerdata visar rapporten att många av arbetskraftsinvandrarna från tredjeland (som folkbokfördes i Sverige) hade höga förvärvsinkomster, betydligt högre än de i kärnarbetskraften. Majoriteten av arbetskraftsinvandrarna var verksamma i storstadslänen, särskilt Stockholms län. Sysselsättning inom branscherna ”företagstjänster” och ”hotell- och restaurangverksamhet” var särskilt vanligt efter 2008 års reform. En relativt stor grupp saknade dock förvärvsinkomster och tycks inte ha uppfyllt försörjningskravet som deras arbetstillstånd vilade på. Hur denna grupp försörjde sig har inte gått att klarlägga.