Avhandlingens syfte är att ge en grammatisk beskrivning av det indoariska språket palula, ett språk med ca 10000 talare i Chitraldistriktet i Pakistans nordvästprovins. Ingen tidigare studie har presenterat detta hittills mycket litet kända språk i detalj och med den omfattning som detta arbete gör. Det är också en av ett fåtal ingående studier som finns tillgängliga vad gäller språk i hela den omgivande Hindukushregionen.

Analysen är baserad på språkdata som företrädesvis insamlats av författaren själv under perioden 1998-2006, huvudsakligen i form av inspelade texter som kompletterats med enkäter, dokumenterad observation av språkanvändning samt elicitering av ordlistor och paradigm. Fältarbetet har utförts i nära samverkan med talare av språket.

Beskrivningen omfattar delområdena fonologi, morfologi, syntax och ett antal centrala ämnen inom vart och ett av dessa större områden. Arbetet ska dock inte betraktas som en helt uttömmande referensgrammatik. Somliga ämnen har getts större utrymme, då de ses som speciellt centrala i språket, medan andra behandlas mer summariskt. Förslag till fördjupade studier ges genomgående i verkets olika kapitel och sektioner.

Inriktningen som valts är teorimedveten utan att vara teoribunden. Terminologin och det bakomliggande resonemanget anknyter däremot i stora delar till lingvistisk typologi och icke-formell lingvistik. Den diakrona utvecklingen diskuteras i viss utsträckning, i synnerhet inom morfologin. Även jämförelser med andra språk samt referenser till areala företeelser förekommer i den mån de har varit tillgängliga och bedömts som välmotiverade.

This dissertation is intended to provide a grammatical description of the Indo-Aryan language Palula, spoken by approximately 10,000 people in Chitral District in Pakistan’s North-West Frontier Province. No study with the scope and detail of the current work has been presented in the past for this little-known language, and it is one of only a few in-depth studies available for languages in the immediate surrounding of the Hindu Kush region.

The analysis is based on original data primarily collected during the period 1998-2006, mainly in the form of recorded texts but supplemented by questionnaires, notes of observed language use and the elicitation of word lists and paradigms. The field work has been conducted in close cooperation with native speakers and their communities.

The description covers phonology, morphology, syntax and a range of the most important topics within each of these sub-disciplines, but it is not meant to be an exhaustive reference grammar. Some topics have been given greater prominence in the work, as they have particular importance to the language, whereas others have been covered more summarily. Suggestions for further research that should be undertaken are given throughout the study.

The approach chosen is theory-informed rather than theory-driven, but an underlying framework of linguistic typology and non-formalism is assumed. Diachronic development is taken into account, particularly in the area of morphology, and comparisons with other languages and references to areal phenomena are included insofar as they were motivated and available.