Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Raoul Wallenberg - One man can make a difference: Utställning på Judiska museet i Stockholm 2004
Stockholm University, Faculty of Humanities, Department of History.
2006 (Swedish)In: Scandia, ISSN 0036-5483, Vol. 72, no 1Article, book review (Other academic) Published
Abstract [en]

Myten och Människan - Raoul Wallenberg: One Man Can Make a Difference

Vem var Raoul Wallenberg? Sedan 1980-talet åtnjuter han stor aktning i hela världen och kallas ofta en av andra världskrigets största hjältar. Han hedras som Righteous Gentile i Yad Vashem och som hedersmedborgare i USA, Kanada och Israel. Han är ihågkommen på alla möjliga sätt genom böcker, musikaler, symfonier, monument, filmer och mycket mer. Även om Wallenbergs faktiska betydelse ifrågasätts av historiker är han i många länder ihågkommen som den svenska diplomaten som var ansvarig för att över 100 000 ungerska judar räddades från Förintelsen. I så fall är hans gärning väl den av en sann hjälte. Även i mindre dramatiska tolkningar blev Wallenbergs namn en synonym för de neutrala legationernas gemensamma hjälpaktioner i slutet av andra världskriget i Budapest. Hans agerande används idag på många olika sätt som enastående exempel att förmedla mänskliga rättigheter och civilkurage. Men människan Wallenberg då, vem var han? Varför lämnade Wallenberg, en utbildad arkitekt och affärsman, 31-år gammal sitt trygga svenska hemland och begav sig till Budapest på uppdrag av svenska UD och den amerikanska War Refugee Board, medveten om att hans diplomatiska status bara delvis skulle ge honom skydd?

Detta försöker utställningen Raoul Wallenberg One Man Can Make a Difference ge svar på, som skapades och visades på Judiska Museet i Stockholm hela 2004, för att sedan vandrade till Kulturen i Lund. Med stöd av Svenska institutet omvandlades den till en vandringsutställning som under hösten 2005 visades i Kiev och Lviv i Ukraina och kommer att visas under 2006 i Warszawa. Turnén planeras fortsätta till Ryssland, Rumänien och Israel, även under 2007. I samband med de visningar utomlands genomförs också seminarier för en fackpublik.

Låt inte titeln, som i samband med Wallenberg har använts så ofta att den låter nästan betydelselös, vilseleda: utställningen (samt den lilla katalogen) bjuder faktiskt på mycket mer än bara en repetition av välkända stereotyper. Redan genom den intressanta sammansättningen av utställningsteamet uppstår, om än inte ett nytt, så ändå ett omfattande och för många kanske okänt porträtt. Först och främst är det det optiska arrangemanget, en lysande prestation av arkitekten Gabriel Herdevall, som utmärker utställningen. På drygt 70 m² iscensätter han på ett fascinerande sätt Wallenbergs liv, gärning och öde samt hans berömmelse. Fiktiva brev (skriven av psykoanalytikern och författaren Ricki Neumann) kompletterar bild- och objektmaterial och på så sätt återges Wallenbergs möjliga tankar som förblivit i stort sett okända för eftervärlden. På så sätt får myten Wallenberg en mänskligare gestalt och hans agerande blir mer begriplig.

Därmed uppfyller utställningen en viktig uppgift: myten Wallenberg befrias från sin upphöjda status. Först nu, verkar det som, är det möjligt att närma sig personen Wallenberg. Det är utställningens stora förtjänst - en konstakt i sig med tanke på hans status som national hjältefigur - att lyckas att hedra Raoul Wallenberg utan att mystifiera honom. Utställningen skildrar empatiskt Wallenbergs speciella familjsituation: faderns tidiga bortgång innan sonen föddes, Raouls nära relation till sin mor och farfars stora inflytande som bidrog till att han växte upp som kosmopolit. Utställningen visar ett porträtt av en begåvad och världsvan ung man, som gör allt för att nå upp till de stora förväntningar hans omgivning hade på honom.

Men utställningen gör klart att det inte är enbart Wallenbergs personlighet eller familjbackgrund som gjorde honom till en betydelsefull gestalt i Budapest 1944/45. Hans individuella öde vävs samman med de historiska händelser som krävde hans agerande och gjorde att han överhuvudtaget kunde bli framgångsrik. Hjältar uppstår inte över natt eller utan sammanhang. Wallenberg kände till förföljelsen av judar sedan han hade arbetat i Haifa 1936 och där träffat judiska flyktingar som undkommit Nazisternas förföljelse. I Stockholm arbetade han för en exilungrare som, eftersom han var jude, inte längre kunde riskera att resa genom Europa. Wallenberg blev hans representant, reste genom det krigsdrabbade Europa och fick inblick i vad som pågick.

Wallenberg beskrivs inte (som annars så ofta) som en upphöjd hjältefigur, som kommer från ingenstans men segrar över allt ont. Hans agerande ses i samband med den politiska utvecklingen. Först genom att fläta samman Wallenbergs karaktär (hans organisations- och förhandlingstalang, engagemang och uppfinningsrikedom, arbetsförmåga och handlingskraft) med de politiska omständigheterna anar man varför Wallenberg överhuvudtaget kunde växa in i rollen av den räddande ängel som han är ihågkommen för. Samtidigt hänvisar utställningen till myten Wallenberg som på grund av hans inte helt klarlagda öde fortfarande leder till många spekulationer och håller minnet av honom vid liv. Myten utgör en stor del av berättelsen om Wallenberg, men här överskuggar inte myten den historiska gestalten. Ändå, utan de mytiska aspekterna Wallenbergs berättelse har skulle den knappast attrahera så många människor.

Redan när besökaren träder in i museet blir hon/han direkt konfronterad med Wallenbergs agerande: överlevande skildrar tiden i Budapest, sedan möter man priser instiftat i hans minne och ser bilder och modeller av några av de monument som tillägnats honom. Entrén (som samtidigt fungerar som utställningens avslutning) klarlägger vad de flesta människor associerar med Wallenberg och presenterar det som finns kvar av honom: hans mytiska berömmelse. Efter mötet med myten träder man in i det egentliga utställningsrummet och möter den Wallenberg som är mindre känd. Bilder ur familjelivet är förstorat till jätteformat och täcker hela väggar, arrangerade till collage och kombinerade med enskilda objekt ur Wallenbergs barn- och ungdom, tiden från hans militärtjänst samt hans studier i USA. Porträttet av den historiska figuren blir allt tätare. Som komplement finns det ljudstationer som ger en ännu djupare inblick. De återger brev skrivna av Raouls mor som berättar om hennes sorg efter hennes mans död och hennes oro över att ensam ha ansvaret för deras barns uppfostran samt några brev ur den omfångsrika korrespondensen mellan Raoul och hans farfar.

Utställningslokalen är optimalt utnyttjat. Fotografier är tryckt på genomskinliga gastygsdraperier för att iscensätta historiska platser och återger dåtidens stämningar. Ibland, och det kan sägas vara utställningens enda nackdel, blir det helt enkelt för mycket på den lilla ytan; för många olika medier som stör varandra gör det svårt att läsa de alltför långa texterna på väggen (skriven av historikern Paul A. Levine).

Efter mötet med Wallenbergs barn- och ungdom träder man in i nästa rum och befinner sig i det ockuperade Budapest. Ljud av pansar och maskingevärsalvar skrämmer besökaren. Ljus faller på en flagga med ett hakkors eller illuminerar fotografierna av dödskjutningar och dödsmarscher för ett ögonblick. Bakom draperiet skimrar föremål som räddats av en judisk familj. Den privata sfären är förknippad med de politiska händelserna. Genom den skickliga iscensättningen illustreras deras beroende av varandra: den tyska besättningen, pilkorsarnas kupp i oktober 1944, engagemanget hos medarbetarna på de olika neutrala legationerna och deras skyddslingars levnadsvillkor i ständig kamp om överlevnad.

Mitt i detta kaos finns en liten avgränsad del som ägnas åt den svenska legationens hjälpverksamhet: skrivmaskinen hamrar oavbrutet, ljudet hänvisar till den pågående hjälpinsatsen av Wallenberg och hans medarbetare. En karta över de många skyddsåtgärder tydliggör vilken logistisk prestation räddningsaktionen innebar med sjukhus, soppkök och skyddshus som fanns på Pestsidan. En tryckpress och skyddspass symboliserar de hjälpinstrument som legationen förfogade över. Genom den symboliska placeringen av räddningsaktionerna i mitten av själva utställningen understryks att man anser den av Wallenberg ledda räddningsaktionen som avgörande för många judars överlevnad.

Genom det förstörda Budapest närmar man sig krigsslutet. För Wallenberg betyder det ett ovisst öde i ryska Gulag. Det som återstår av hans gärning symboliseras av skulptrisen Ulla Kraitz’ portfölj, gjuten i brons, placerad på sten hämtad från det gamla ghettot i Budapest. Mannens öde är ovisst, men hans agerande inte glömt. En smal korridor leder till utgången. Inom korridoren finns brev skrivna av Wallenbergs familj som vittnar om dess engagemang att få honom fri; tidningsartiklar berättar om det diplomatiska misslyckandet av svenska UD i fallet Wallenberg; brev från skolbarn hänvisar till Wallenbergs stora popularitet idag. Tillsammans återger dessa texter på ett mångfacetterat sätt hur Wallenberg är ihågkommen.

När man sedan lämnar själva utställningsrummet och kommer till utställningens början står man återigen framför de föremål som vittnar om Wallenbergs gärning. Det är inte bara vördnad besökaren känner, utan också en uppmaning att följa Wallenbergs exempel. Verkar här ändå inte mytens kraft?

 

Artikeln är baserad på en utställningsrecension skriven för H Net online (Humanities and Social Science) i juni 2004, se http://www.h-net.org/mmreviews/showrev.cgi?path=735

Författaren vill tacka Anette Reinsch-Campbell för hjälp med korrektur och ’försvenskningen’ av texten.

 

Tanja Schult, konstvetare och skandinavist, Södertörns högskola/Humboldt Universitet Berlin, skriver på sin doktorsavhandling The Many Faces of Raoul Wallenberg. Portraits of a Hero in Contemporary Memorial Art som publiceras år 2007.

Place, publisher, year, edition, pages
2006. Vol. 72, no 1
Keyword [en]
Raoul Wallenberg
National Category
Humanities Humanities
Research subject
History
Identifiers
URN: urn:nbn:se:su:diva-31339OAI: oai:DiVA.org:su-31339DiVA: diva2:276115
Available from: 2009-11-10 Created: 2009-11-10 Last updated: 2017-12-12

Open Access in DiVA

No full text

By organisation
Department of History
In the same journal
Scandia
HumanitiesHumanities

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 158 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf