Svenska och finska (och finlandssvenska) elevers naturvetenskapliga prestationer uppvisar markanta skillnader i internationella mätningar som PISA. Mot bakgrund av att Finland och Sverige har ett till synes likartat skolsystem är det inte helt enkelt att förstå varför de finska och finlandssvenska eleverna presterar så mycket bättre än de svenska. Vad är det som skapar sådana skillnader? Många olika förklaringar har förts fram, tex i relation till lärarutbildning. Men vilket kemilärande möjliggörs i svenska och finlandssvenska undervisningspraktiker? Kemiinnehållet i läromedel från Sverige och Finland är i stort det samma och i finlandssvenska skolor fram till 2007 användes ofta svenska läromedel. I projektet genomfördes 20-40h videobandade klassrumsobservationer relaterade till kemiundervisningen i tre skolor vardera i Svenskfinland (2007-08) och Sverige (2009). Observationerna, kombinerade med intervjuer och dokumentationer, fokuserade periodiska systemet och kemiska bindningar. De första analyserna ger en bild av att det finns skillnader i innehållets behandling och vad som karaktäriserar de konstituerade undervisningspraktikerna i de båda länderna. I finlandssvenska skolor fokuseras t.ex. faktareproduktion (memorering), formelskrivning och detaljerade provfrågor, samma läromedel används i alla skolor. I svenska skolor betonas förståelse av vardagsfenomen, diskussioner och prov som skiljer på G, VG och MVG-frågor där G-frågor utgörs av enkla faktakunskaper. Undervisningen i de finlandssvenska skolorna framstår således som mera lika varandra medan undervisningen i de svenska skolorna uppvisar större variation gällande innehållets behandling och klassrumskommunikation.