Genom åren har jag haft många samtal med barn på lågstadiet om deras livsfrågor. De senaste åren har jag även som volontär på BRIS fått möjlighet att möta barns skilda tankar om livet och sin livssituation. I min uppsats undersöker jag hur barns existentiella frågor kan förstås och tolkas i relation till ”skolämnet” livskunskap, ett ämne med skiftande innehåll och utformning som idag återfinns på många skolor i Sverige. Mina forskningsfrågor behandlar innehåll i barns och ungas existentiella frågeställningar så som de kommer till uttryck i deras inlägg på BRIS Diskussionsforum. Vidare undersöker jag hur ämnet livskunskap beskrivs och diskuteras i tidigare forskning och slutligen gör jag en jämförelse mellan svaren på dessa båda första frågor när jag analyserar hur livsfrågorna, så som de framträder i mitt material, kan relateras till livskunskapsämnet.

Påverkad av min förförståelse för barns och ungas förmågor att både tänka om och samtala om livsfrågor har jag valt en hermeneutiskt fenomenologisk forskningsansats i analys och tolkning av mitt datamaterial. Den hermeneutiskt fenomenologiska analysen bidrar till att skapa en fördjupad förståelse för varför barnens frågor är just livsfrågor. Med utgångspunkt i Max van Manens fyra ”existentials”, lived other, lived body, lived time och lived space, har jag sökt, och hittat, dessa teman i barnens texter. Varje livsvärldstema, varje ”existential” är en egen dimension men samtidigt påverkar och förstärker den de övriga. Hur fond, i form av tid och plats, och speglingar upplevs möjliggör den mening som skapas i de mänskliga relationerna.

Jag har gjort en kortfattad forskningsöversikt av livskunskapsämnets innehåll och utformning. Val av såväl ämnesinnehåll som lektionsutformning tycks bottna i uppfattningar om att barn har brister i bland annat social och emotionell kompetens samt att dessa brister kan undervisas bort genom olika övningar och färdighetsträning. Det privata betonas och man utgår ofta från manualbaserade individinriktade program.

Vid en jämförelse mellan de existentiella frågeställningar som väcks av barn och unga i mitt material och den bild som forskningen ger av livskunskapsämnet framstår det senare som påtagligt vuxenstyrt och utan att varken tematiken i barnens texter eller deras påtagliga emotionella och sociala kompetens beaktas eller ges utrymme.