År 2010 var en kvinna för första gången i svensk historia aktuell som kandidat till statsministerposten. Mona Sahlin, som då var partiledare för Socialdemokraterna, och som har en gedigen politisk karriär som sittande i både riksdag och regering, stod mot Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt som fram tills valet 2006 varit okänd för de flesta svenskar.

Det har debatterats mycket kring frågan om huruvida medierna behandlat Mona Sahlin orättvist under valåret.

Uppsatsen undersöker huruvida tre artiklar i Aftonbladet och Expressen/Kvällsposten gestaltar Sahlin och Reinfeldt annorlunda. Fokus ligger på språk och ordval i relation till genusteorier. Vår analys av texterna har genomförts med stöd av lingvistiska verktyg.

Resultaten visar att språkanvändningen påverkar hur vi uppfattar respektive partiledares trovärdighet och karaktärsegenskaper och att dessa är genusbetingade.

Det intryck som förmedlas av Reinfeldt visar på en stabil och konsekvent politiker och far. Han är ofta agent och ger ett självsäkert intryck genom de lexikala strukturerna.

Sahlin porträtteras, i motsats till Reinfeldt, som en känslosam person, men med maskulina attribut. Att medborgare förmodligen inte enbart väljer partiledare efter kompetens och ideologi utan fortfarande kan vara starkt påverkade av könsstereotyper är problematiskt, ett av problemen är att media inte fokuserar på sakfrågor och förd politik utan skapar en kändis-kultur och personfixering som flyttar fokus.