Ser man historiskt har konflikter om vilken mark som ska användas för olika ändamål ofta uppstått mellan militära och civila intressen.

Denna Uppsats diskuterar agerandet av berörda parter vid överlåtelse, respektive nedläggning av militärmark till civil användning samt försvarets sätt att agera vid tre olika tidpunkter. Dessa 3 tidpunkter är 1960-talet, då Järvafältet lades ned. Tidigt 80-tal då Uppsala garnison lades ned och mitten av 2000-talet då Kristinehamns garnison lades ned. 

Uppsatsen visar att försvaret var motvilligt att överlåta mark, åtminstone på 60-talet. Försvaret lade fram krav och förslag på det civila utnyttjandet av marken. Förslag lades även i Uppsala och Kristinehamn. Idag syns fortfarande försvarets påverkan genom obebyggda ytor i Ursvik, Barkarby flygfält, på planeringen av Kungsängsleden i Uppsala samt på bebyggelsen i Kristinehamn.

Det finns tendenser som visar att försvaret blev mer samarbetsvilligt i samband med att Sovjetunionen kollapsade och Sverige fick en minskad hotbild.