I anknytning till att planera för hållbar utveckling har historisk planering och bilens framväxt satt spår av strukturer, som idag genererar varierande resmönster hos människan. Syftet med denna uppsats är att analysera förutsättningarna för förändringar i resmönstret genom att undersöka hur forskningen med olika teorier diskuterar resmönstrets utgångspunkter till omställning och vad som påverkar det. Materialet i den empiriska delen har utgjorts av en etnologisk studie bestående av intervjuer med slumpmässigt utvalda personer inom den fallstudie som har utförts; Stationssamhälle 3.0 i Roslags-Näsby. Den teoretiska referensramen har omfattats av teorin om stigberoende som förklarar orsaker till hur resmönster kan uppkomma. Detta är för att förstå historiens bakgrund till planeringen idag, denna bakgrund har även beskrivits i första delen av uppsatsen. För att förstå vad som påverkar resmönstret har olika forskningsteorier om förutsättningarna för förändringar i resmönstret analyserats utifrån beteendeperspektiv, vanor och den byggda miljöns relation till resmönstret. Den byggda miljön definieras inte bara utifrån fysiska aspekter utan även av innehållet i det fysiska rummet, så som servicefunktioner. Slutsatserna är att den byggda miljön har en påverkan på resmönstret på korta avstånd, det är hela resan som har betydelse och det går inte enbart att fokusera på utformningen och utbudet vid närmaste station i ett område.