Trots att Adolf Hitler varit död i ett drygt halvt sekel är det inte helt ovanligt att den svenska dagspressen än idag gör rubriker på hans namn. En sökning i mediearkiv visar att hans namn förekommer i pressen i betydligt högre grad än andra med honom samtida ledare, och faktiskt i högre grad än dagens tyska ledare Angela Merkel. De frågor som reser sig här, och som föreliggande artikel ämnar besvara, är när, var, hur och varför Hitler nämns. Syftet är att genom kvantitativ innehållsanalys beskriva och karaktärisera hur Hitler (och nazismen) förekommer i ett urval svenska dagstidningar år 2009 och början av år 2010. Fokus ligger på fem större dagstidningar: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen och Metro.
Resultaten visar att Hitlers förekomst i nutida dagspress inte främst förklaras av ett stort historieintresse i dagspressen. Det är inte många tillbakablickande artiklar. Däremot förekommer allehanda kuriosaartiklar om Hitler, av närmast anekdotisk karaktär, samt recensioner av olika verk (fakta och fiktion i olika medier) där Hitler förekommer.
Ytterligare en anledning till att Hitler (och nazismen) nämns i så stor utsträckning är att dessa har kommit att bli argument eller retoriska strategier i texter som handlar om helt andra saker än Hitler och nazism. Särskilt i opinionsbildande sammanhang riktas Hitler som argument mot främst enskilda politiker eller politiska partier i Sverige, eller i något annat land, och oftast på ett tämligen oprecist och osakligt sätt. Hitler är främst ett pathos-argument, avsett att väcka känslor, som blivit så töjbart att det används åt såväl höger som vänster på den politiska skalan och riktas mot politisk-religiösa grupperingars protektionister lika väl som mot dess antagonister.
Att Hitler och nazismen är i högsta grad levande i dagspressen innebär således inte att kunskaperna och resonerandet kring dessa lever i samma utsträckning. Hitler (och nazismen) har snarare blivit ett underförstått ont vilket används som slagträ och mediestrategi: för att få uppmärksamhet och medialt genomslag.
Stockholm: Carlsson Bokförlag, 2012. p. 29-49