Trots att kokbokens död har proklamerats av kritiker under minst ett decennium nu, fortsätter travarna av färgglada kokböcker varje år att växa sig höga på bokmässan i Göteborg. Det har sagts förut och det tål att sägas igen – globalt säljs varje dag 1,5 miljoner böcker inom ämnes-området måltidslitteratur. Kokboksmarknaden har globalt ökat med 5 till 10 % per år, medan den totala bokmarknaden istället har stagnerat. Och Sverige är det land i världen som ger ut den största mängden kokböcker per capita, tre gånger fler kokböcker per capita än i Tyskland och fyra gånger fler än i Frankrike. Måltidslitteraturen är den kvantitativt viktigaste enskilda kategorin inom svensk sakprosa och är därför en genre väl värd att undersöka.

         Föredraget presenterar några preliminära resultat från mitt nuvarande projekt Översättningens sociala praktiker som undersöker översättning av sakprosa, speciellt kokböcker. Undersökningens syfte är att kartlägga de översättningsnormer som styr kokboköversättarnas arbete. Ett första steg i undersökningen blir då att rekonstruera det svenska måltidslitteraturfältet under det senaste decenniet.

 Studien är teoretiskt förankrad i Even-Zohars polysystemteori (Even-Zohar 1990; Toury 1995, 1998) och Pierre Bourdieus kultursociologi (Bourdieu 1986, 1992; Gouanvic 1997, 1999; Heilborn 2008; Merkle 2008; Sapiro 2008). Projektet undersöker också några av de nationella och internationella konsekreringsprocesser, som är avgörande för hur sakprosatexter finner sin väg in i det svenska kulturella systemet via översättning (Casanova 1999, 2004).