Denna uppsats undersöker drivkrafterna bakom Turkiets utrikespolitik. Med stöd av teoribildningar från den växande akademiska debatten kring begreppet ontologisk säkerhet synliggör uppsatsen bakomliggande faktorer till Turkiets agerande som inte återfinns hos konventionella teorier och synsätt på staters utrikespolitik och deras strävan efter säkerhet. Enligt teorin om ontologisk säkerhet eftersträvar stater inte enbart en fysisk säkerhet. De försöker även upprätthålla och stärka den egna identiteten, som i många fall kan anses vara ännu viktigare än den egna fysiska säkerheten. Försvaret av denna ontologisk säkerhet spelar en avgörande roll både på individnivå och för staten. Det finns ett antal varierande förklaringsmodeller för hur denna drivkraft påverkar staters utrikespolitik. Upplägget för denna uppsats utgår ifrån den teori som Jennifer Mitzen har utvecklat. Den fokuserar på staters sociala relation till varandra och betydelsen av vanor och rutiner. Uppsatsen operationaliserar Mitzens teori om ontologisk säkerhet genom en kvalitativ fallstudie av Turkiets strävan efter ontologisk säkerhet och presenterar den turkiska utrikespolitikens drivkrafter ur ett nytt perspektiv.