Uppsatsen undersöker hur kulturarvet behandlas i miljökonsekvensbeskrivningar gällande vindkraft, samt varför kulturarvet behandlas på det viset. En hypotes att naturmiljön får mera utrymme i miljökonsekvensbeskrivningar än vad Kulturmiljön får, ligger till grund för uppsatsen. För datainsamling har framförallt textanalys använts för att analysera miljökonsekvensbeskrivningar som behandlar tre olika vindkraftparker, planerade i Piteå, Norrtälje och Emmaboda kommun. Uppsatsens resultat tyder på en prioritering av naturmiljön framför kulturmiljön i dagens miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige. Framförallt tyder resultatet på en negligering av subjektiva värden i miljökonsekvensbeskrivningar. Varför denna prioritering råder fås dock inget fullständigt svar på.