Denna uppsats har som syfte att analysera den retorik som har uttryckts i brittisk dagspress i kritiken mot porträttet Catherine, Duchess of Cambridge av Paul Emsley, det första officiella målade porträttet av hertiginnan av Cambridge. De två frågeställningar som jag har valt till att uppnå detta syfte är: med vilken retorik har kritikerna i de brittiska dagstidningarna avfärdat Paul Emsleys porträtt, Catherine, Duchess of Cambridge?; samt framgår det i argumenten vilka egenskaper det förväntas att ett porträtt ”ska” ha?

Den metod som jag har valt till att besvara frågeställningarna är en semiotisk textanalys. Även det teoretiska förhållningssättet utgår från semiotik och Charles Sanders Peirces semiotiska begrepp. Uppsatsens disposition är tematisk, då den utgår från tre övergripande teman i kritiken mot porträttet som är: konstnärens stil, teknik och metod; hertiginnans utseende samt kulturell förankring. Efter varje tema återkopplas dessa till både porträtthistorien och till semiotik för att förstå på vilka grunder kritikerna baserar sina åsikter.

Resultatet av analysen visade att retoriken var anpassad efter den förutsatta läsarkretsen för att tilltala denne, men även till konnotationen av yrkesrollen konstkritiker. Ytterligare ett resultat av analysen var att det inte fanns en övergripande konsensus av vilka egenskaper ett porträtt ”ska” ha, utan dessa var ofta motstridiga, därför var det inte svårt för Emsley att misslyckas.

Sökord: Paul Emsley, hertiginnan av Cambridge, porträtt, brittisk dagspress, konstkritik, retorik, National Portrait Gallery, Charles Sanders Peirce.