Dagens samhälle erbjuder många valmöjligheter då människor ska organisera sig i tid och rum, där valet av arbete är ett av de största för många. Den här studien undersöker hur arbetets tidsrumsliga organisation möter stadsutnyttjande genom tidsgeografiska beskrivningssätt. Syftet är att belysa organisationen med hjälp av tidsgeografiska individbanor och sedan utreda hur upplevelsen av begränsningar i stadsrummet kan te sig olika på beroende detta. Resultaten är en produkt av tidsdagböcker och intervjumaterial från fem informanter med olika förutsättningar i och med deras arbetes tidsrumsliga organisation. Studien visar att de upplevda begränsningarna främst är samordningen med andra människor i stadsrummet, och i förlängningen alltså dessa människors arbetstidsrumsliga organisation. Då det rörde sig om rutinartade aktiviteter såsom till exempel matinköp, reflekterades stora folkmängder i samma tidrum över som något negativt, medan det i samband med mer positivt betingade aktivitetsåtaganden snarare upplevdes som positivt att röra sig staden samtidigt som många andra.